Den utan tvekan viktigaste faktorn när det gäller att hjälpa eleverna att lyckas med sina distansstudier är att se till att den sociala interaktionen och närvaron hålls hög. Den som studerar ska inte behöva känna sig ensam med sina studier och problem. Forskning från Australien har visat att det som kallas för ”social presence” är den viktigaste faktorn för måluppfyllelse. Som väl är finns det flera olika sätt att bygga upp den sociala närvaron i distansstudier. Den nyaste typen av lärplattformar som kallas för MOOC är byggda med den sociala interaktionen i fokus och de som använder en sådan har därför lättare att bygga upp den biten under kursen, men även med andra former av lärplattformar finns det knep att ta till för att få eleverna att känna sig mindre ensamma.

Först och främst är det viktigt att alla elever får tillfälle att presentera sig. Detta kan göras i ett digitalt möte eller via en forumtråd där alla får gå in och skriva en kort presentation. En sådan övning gör att din lärplattform kommer att efterlikna känslan av sociala medier och det skapar en ökad gemenskap. Forskning har faktiskt visat att en sådan enkel sak som att eleverna ombads ladda upp en profilbild i lärplattformen ökade måluppfyllelsen markant.
Det är dock viktigt att poängtera att profilbilden inte måste föreställa eleven själv o man inte känner sig bekväm med det, det går bra ed en bild på något man tycker representerar en själv (precis som en del väljer att göra på till exempel Facebook). Vilken bild som helst fungerar emellertid för att minska känslan av anonymitet.

​För att öka känslan av närvaro ytterligare är det bra med inslag av grupparbeten och kollaboration i Googledokument eller genom problem som gruppen gemensamt får ta sig an.


​

Det viktigaste när man ska bygga en distanskurs är att den har en tydlig struktur som är lätt att se och följa. Att skapa en struktur i en utbildning är alltid en av lärarens viktigaste uppgifter, men det är långt viktigare när man är på distans. En tydlig struktur med tydliga instruktioner har också som effekt att studenten känner ett förtroende för att läraren verkligen vet vad han eller hon gör.

Ett sätt att bygga struktur är genom att använda en tydlig långsiktig planering där studenten kan se steg för steg hur de ska komma framåt mot kursmålen. Ett annat sätt är genom att varje uppgift eleverna får har samma grafiska layout och samma uppbyggnad.

Det är även bra att ta sig tid att gå igenom vilka delar som alltid ska finnas i en elevuppgift. Det kan handla om att det ska finnas en tydlig målbild, en problemformulering, tydliga sidhänvisningar och instruktioner.

​Förutom de här sakerna är det bra om alla uppgifter avslutas med det som webbdesigners kallar för ”CTA”. CTA står för Call To Action och det betyder i korthet att det ska finnas någon form av länk, knapp eller liknande längst ner på sidan som fångar upp användaren när de kommit så långt. Möts användaren bara av slutet på dokumentet utan hänvisningar till vad de ska göra sedan är risken stor att de bara stänger fönstret och så har man tappat dem.


​

När man ska utforma en distanskurs är det nödvändigt att lägga till en viss mängd digitala verktyg för att få till de uppgifter och den interaktion som man vill ha. Den gyllene regeln är att aldrig använda fler olika verktyg än nödvändigt. Det är inte meningen att elevernas tid och energi ska behöva gå till att försöka sätta sig in i och förstå det ena verktygen efter det andra. Tiden ska i första hand gå till det ämnet de valt att studera. I värsta fall skapar alltför många olika verktyg en frustration som till och med leder till avhopp och det är det sista vil vill!

En vanlig nybörjarmiss är att man utgår från vilka interaktiva övningar man vill ha på kursen och sedan väljer man verktyg utefter det. Vill man ha en kollaborativ övning kanske man väljer Padlet och för informationssamling blir det Wakelet.

Det här är inte det bästa sättet att lägga upp en distanskurs. Istället är det bättre att utgå från vilka ämnesspecifika förmågor du vill att eleverna ska träna och sedan välja passade verktyg efter det. Genom att utgå från kursmålen är det lättare att bygga upp vad eleverna ska kunna när kursen är klar och sedan låter man dem använda de verktygen under kursen. Elever i historia ska få presentera historia på olika sätt och då kan man låta dem lämna in uppgifter skapade i Powerpoint / Google presentationer som de skapat enskilt eller i grupp. Elever som läser företagsekonomi kan träna på marknadsföring genom att lämna in uppgifter i Blogger eller skapa något i Google Sites.
​
Tre till fyra olika verktyg, beroende på kursens längd, är absolut max för vad de flesta orkar med och det är viktigt att eleverna känner att det de gör att viktigt och relevant för det ämne de valt att läsa.


​

​En av de mest omtalade forskarna inom distansstudier idag är den australienska forskaren Joyce Seitzinger. Hon har myntat uttrycket ”studiefickor” (study pockets) för att beskriva den tid och energi eleverna har till varje enskild uppgift. En genomsnittlig student har studiefickor som rymmer ungefär en timmes jobb. Det betyder att varje enskild uppgift (varje instruktion) bör vara utformad så att den tar ungefär en timme att genomföra.

​Sedan är det viktigt att studenten kan bocka för uppgiften och ta en rast innan de går vidare till nästa. Genom att se till att alla olika uppgifter som lämnas i lärplattformen går att genomföra på ungefär en timme är det lättare att hålla studenternas motivation uppe under kursen och fler kommer därigenom att klara att genomföra hela kursen med godkända resultat. 

Den synkrona distansutbildningen innebär i korthet att alla elever gör samma sak samtidigt. Alla studenter som läser samma kurs ser samma föreläsningar samtidigt och de har samma uppgifter dag för dag eller vecka för vecka. Studentgruppen bildar på det sättet en typisk klass och läraren för utbildningen framåt för hela klassen samtidigt. De synkrona distansutbildningarna har alltid ett start- och ett slutdatum då kursen börjar och slutar. Den asynkrona distansutbildningen innebär att eleverna startar på olika tider och den är därför uppbyggd i någon form av moduler som eleven arbetar med i sin egen takt. Alla elever på kursen kan i och med det befinna sig på olika nivåer samtidigt. Alla elever som startar utbildningen börjar på modul 1 och arbetar sig framåt.
 
Forskning, främst från Australien, har visat att synkron och asynkron utbildning har lika goda studieresultat och eleverna är lika nöjda efter båda dessa studieformer. Då ska man dock ha i åtanke att den här forskningen är gjord på personer som frivilligt valt att delta i distansundervisning och i just den formen och den är därför inte direkt överförbar på den påtvingade distansundervisningen många är hänvisade till under Corona.
 
Båda formerna av distansundervisning är beroende av samma viktiga komponent för att lyckas. Den allra viktigaste komponenten i alla former av studier är den sociala biten, det som på engelska kallas ”social presence”. Vid högre grad av social närvaro minskar elevens känsla av att vara ensam med sina studier (sina problem!) och känslan av gemenskap höjer resultaten.
 
Det går utmärkt att bygga upp den sociala närvaron vid båda formerna av distansundervisning och det finns bra digitala verktyg som lämpar sig extra bra för det ena eller andra sättet att arbeta. Vid den synkrona formen kan eleverna diskutera samma frågor samtidigt och lektioner och grupparbeten med vanliga distansmötesverktyg fungerar bra. Det kan vara Meet, Teams eller Zoom, men alla pratar i realtid med varandra samtidigt. Vid en asynkron undervisning behövs verktyg som eleverna kan gå in och ut i över tid där innehållet lagras tills nästa kommer. Här nedan kommer några exempel på verktyg som passar bra vid de olika undervisningsformerna.
 

Synkron utbildning

• Google Meet / Teams / Zoom = Traditionella lektioner och seminarier i realtid
• Kahoot = En tävling om ett visst ämne som pågår en vecka
• Kollaborativa dokument i Google Drive = Flera elever skapar ett dokument tillsammans om ett visst ämne.
• Whiteboard.fi = Skapar interaktion där man skriver idéer eller tränar fakta tillsammans.

 

Asynkron undervisning

• Kompisrättning där elever som kommit längre rättar elever som är i början av kursen. Gärna genom att de kommenterar ett dokument i Google Drive.
• Padlet = Bygg upp en tavla i ett visst ämne över tid och låt nya kursdeltagare ta del av vad tidigare kursdeltagare sagt och gjort.
• Wakelet = Likt Padlet i funktionen, men mer ordnat som ett bibliotek där flera kan dela material och tips med varandra.
• Nearpod = Här an kan skapa hela lektioner som ligger öppna en lång tid och där eleven kan gå in och ut som de vill. OBS att funktionen med elevstyrd undervisning bara finns i guld-versionen.

Flexclip är ett verktyg där an kan göra filmer och hämta material från deras enorma bank av klipp på olika saker. Det är inte svårare än att göra en Powerpoint och sedan lägger man in text till filmklippen för att få en instruktionsvideo, en reklamfilm eller vad man nu vill. Man går tillgång till väldigt mycket redan i gratisversionen, men det går också att uppgradera om man vill kunna göra ännu mer.
Flexclip finns på:
https://www.flexclip.com/

Jag tänkte ut lite kända personer från vår historia och knepade ihop ledtrådar som kunde passa. Sedan var det lätt att söka upp passande filmklipp och resultatet blev riktigt proffsigt! Jag tänkte att eleverna kan sitta i grupper och sedan får de skrika "stopp" när de tror att de vet rätt person och då trycker man på "paus" och så får de gissa. Sedan spelar man vidare och ser vem som hade rätt.

Varje film är ca 2 minuter så det blir som en kort introduktion till ett ämne eller som en kul aktivitet som man kan ta till de där dagarna då motivationen bland eleverna är lite låg.

Jag samlar mina På spåret-tävlingar här:
https://www.youtube.com/playlist?list=PLrrswH3DSjkrZnXd8BiI16GexpfdLJcly

​Jag fick nyligen tipset om TeacherMade via en Facebook-grupp och eftersom jag redan testat en uppsjö med liknande verktyg var mina förväntningar moderata, minst sagt. Jag blev faktiskt positivt överraskad av hur enkelt det var att använda och dessutom var det verkligen gratis (inga dolda kostnader!). Idén bakom TeacherMade är enkel. Den konverterar helt enkelt dina gamla Worddokument (eller pdf’er) till ifyllningsbara och självrättande dokument som kan delas i en lärplattform.
 
Vissa saker som finns i TeacherMade kan även göras i Google Formulär, men TeacherMade har långt fler funktioner tillgängliga och dessutom arbetar man direkt på det dokument man vill använda, vilket sparar mycket tid. Det går hur lätt som helst att skapa en lucktext, flervalsfrågor eller ”para ihop”-övningar som rättar sig själva. När du skapar övningen får du välja om du vill att eleverna ska skriva sitt namn när de gör övningen eller om de ska logga in med sina Googlekonton. Om eleverna har Google-konton är det oftast det enklaste!
 
När du har skapat ditt interaktiva dokument kan du klicka på ”My worksheets”. Du väljer sedan ”assign” i rullisten och du får då valet om du vill publicera övningen i Google Classroom eller om du istället vill skicka den till eleverna som en länk. När eleven ska göra övningen kommer de direkt till rätt sida och kan börja arbeta.
 
Än så länge finns ingen funktion för att fånga upp elevernas resultat och skicka dem vidare till lärplattformen, men TeacherMade har lovat att den funktionen kommer att komma under oktober 2020. Än så länge får man som lärare gå tillbaka till TeacherMade och klicka på övningen för att se hur det gick för eleverna.
 
En nackdel som jag hittat med TeacherMade är att eleverna bara verkar kunna göra övningarna en gång var. Försöker de att gå tillbaka till länken kommer de mötas av ett meddelande att övningen redan är gjord. Jag som lärare kan låsa upp övningen för dem igen, men det känns som ett onödigt steg som TeacherMade borde ändra. Självklart är det bättre att eleverna kan jobba med sina uppgifter hur många gånger de vill!
 
Som helhet måste jag ändå ge TeacherMade ett mycket högt betyg! Det är så lätt att skapa olika typer av övningsmaterial som passar olika ämnen och jag tycker om att TeacherMade tar vara på allt arbete som finns nerlagt i olika Word-dokument. Till det fungerar den super!

Testa TeacherMade!

Den här idén kommer från Japan, men den har snabbt spridit sig över världen i och med att den är så enkelt, snabb och kul. I originalversionen handlar det om att den som ska tala får 20 bilder som ska visas i 20 sekunder var. Det blir totalt 6 minuter och 40 sekunder som du har på dig att trollbinda din publik.
Det gäller att välja bilder med omsorg och att verkligen träna på vad man ska säga. Man kan inte överskrida tiden och ingen vill lyssna på någon som är tyst i 10 sekunder på varje bild. Övning är med andra ord nyckeln för att lyckas. I Japan har det här formatet blivit så populärt att det hålls PechaKucka-kvällar med föredrag om vitt skilda ämnen under samma kväll.
​

Nu till mina elever! De är en B-grupp på Sfi och de behöver verkligen komma igång med att prata svenska. De här veckorna skulle vi ha tema ”vardag och arbete” och det kändes som ett bra ämne för att ha veckotestet som ett tala-prov istället för att traggla grammatik hela tiden.

Jag planerade det för två veckor och första måndagen fick eleverna gå till vår datasal och välja 10 bilder de tyckte om på Pixabay. Minst tre av dem skulle handla om deras arbete, eller framtida arbete. Bilderna sparade de på sin Google Drive i en mapp som de delar med mig. På det sättet kunde jag skriva ut dem till eleverna så att de fick med sig dem hem för att kunna träna.

Sedan fick de ett papper där de fick numrera sina bilder från 1 till 10 och börja skriva meningar till varje bild. På B-kursen har eleverna inte så många ord på svenska, men här fick de jobba med att göra olika meningar med de ord de har. Det kunde vara ”jag tycker om skogen”, ”det är fint i skogen”, ”jag promenerar ofta med vänner i skogen” och liknande. De fick sedan veckan på sig att tala till sina bilder och träna på att kunna hålla låda i 30 sekunder på varje bild.
Måndagen efter var vi tillbaka i datasalen och nu fick eleverna en genomgång av Google Presentationer och de fick skapa en presentation med sina 10 bilder och lägga den i mappen som de delar med mig. Nu hade var och en sin färdiga presentation som de skulle hålla på fredagen. Sedan kom ett par dagar till då de fick öva att tala.
Det sista steget gjorde jag åt dem och det var att öppna deras presentationer och välja ”publicera på nätet” under arkiv-menyn. Här kan man välja hur länge varje bild ska visas och den ställde jag på 30 sekunder. Sedan genereras en länk som man kan lägga i ett gemensamt Google-dokument eller, om man vill vara flådig, på en snygg hemsida skapad dagen till ära.

När det var dags att hålla presentationerna fick eleverna sitta i grupper med 6-7 elever i varje. De fick en Chromebook per grupp och där fanns allas länkar. När en elev klickade på sitt namn började bilderna visas 30 sekunder var och det gällde att komma ihåg vad man skulle säga! Självklart var jag snäll och hjälpte med frågor om de kom av sig, det ska ju vara kul att prata svenska och inte skräckblandat!
​
Projektet gick superbra och det här kommer jag att göra igen!

Vid det här laget har jag lagt ganska mycket tid på den och det har blivit alltfler cirklar med händelser. Jag tänkte att kanske fler vill ha den till någon klassrumsvägg eller så. Totalt blir den ca 5 meter, så den passar på en längre vägg.

Eftersom jag är IT-pedagog har jag gett den en liten twist jämfört med andra tidslinjer. De olika cirklarna med händelser har ibland en eller flera QR-koder. Några koder är röda och andra är blå.

De blå koderna leder till dokumentärer från Hermans Historia, Harrisons historia, UR eller YouTube. Man bara håller upp sin enhet mot koden så startar den.

De röda koderna är coolare! De leder direkt in i olika VR-världar! Jag tänker mig att det kan hänga en enkel VR-hjälm i plast bredvis tidslinjen (de kostar bara någon hundring). Man scannar koden som vanligt och sedan för man in i mobilen i skåran på hjälmen, tar på sig den och WOOOOW!

I VR-världrarna får eleverna besöka Birka, gå på guidning i Al-Aqsa-moskén (där Tempelherreorden grundades), gå på tur i Notre Dame eller stå mitt i attacken på Pearl Harbor. En del är hela VR-filmer, andra är 360° filmer. Tyvärr finns det i stort sett inget material i VR på svenska, så det som jag länkar till är alltid på engelska, men det är sådant man får ta. Hur som helst blir det spännande upplevelser för eleverna med lite mer wow-känsla och lite coolare!!

Jag är lärare och jag arbetar mycket med digitalisering, men jag är också förälder och jag ser hur barnen i värsta fall kan bete sig mot varandra i digitala världar. Det som oroar mig är hur lite andra vuxna bryr sig om vad som pågår. När man inte förstår avfärdar man det med att "det var något bråk i något spel". Här måste hela vuxenvärlden sluta blunda och våga träda in i den digitala världen där barnen tillbringar så mycket av sin tid. Den är nämligen i mångt och mycket lika verklig som det vi kallar den verkliga världen.
​

Nu i veckan hände det igen! Ett gråtande barn ringde upp mig på mobilen och berättade att hon fått sitt hus i Minecraft förstört av andra barn som hon trodde att hon kunde lita på. Varför hon ringde just mig behövde jag inte ens fråga. Jag är helt enkelt den enda vuxna i deras omvärld som lyssnar och tar den här typen av problem (den här typen av mobbing!) på allvar. Jag är ingen expert på spelet Minecraft, men jag bestämde mig för att försöka sätta mig in i vad det var som hänt. Samtalet lät ungefär så här:

Hon (gråtande): De har förstört hela mitt hus som jag hade i min värld!
Jag: Vad var det för hus?
Hon: Jag hade byggt det själv. Man bygger alla hus själv i Mincraft.
Jag: Tog det lång tid att bygga?
Hon: Jag hade jobbat med det i säkert en månad och gjort dörrar och hemliga rum och gardiner och allting! (Vid de orden lät hon riktigt förtvivlad och grät så att hon hade svårt att få fram orden. Jag kände att jag måste gå till botten med det här).
Jag: Men hur kom de in till ditt hus så att de kunde förstöra. Kan man bara gå in i andras världar?
Hon: Jag släppte in dem för att visa hur fint jag gjort. Det är två killar i min klass som också spelar och jag ville leka med dem så de fick komma in, men då började de ha sönder allt och skratta i chatten!
Jag: Finns det något sätt att få tillbaka ditt hus. Kan de ge tillbaka det?
Hon: Nej, det är borta för alltid.
Jag: Jag ska ta tag i det här, så får de så klart inte göra! Jag kan inte återskapa ditt hus, men jag ska verkligen prata med dem, det kan du vara säker på. Ingen får förstöra det någon annan skapat och det ska de minsann få höra!

​Flickan lät tacksam över att någon brytt sig om henne och tackade för att jag lyssnade.
​

När jag fick tag i killarna blev de först och främst förvånade över att någon vuxen reagerade överhuvudtaget, men sedan kröp det fram att de faktiskt hade förstört huset, men att de inte tyckte att det var så allvarligt. Jag fick lägga lite tid på att förklara för dem att det är lika illa att förstöra något som någon gjort på en dator som det är att förstöra något som någon skapat på något annat sätt. Det spelar ingen roll om det handlar om ett hus någon byggt i lego, ett modelflygplan som någon är stolt över, en pärplatta, en broderad duk eller ett hus i Mincraft, det är helt enkelt inte okej att springa fram och förstöra för andra! Det bara är så! Tiden den andra personen lagt ner på det de skapat är lika verklig hur det än gick till.
​

De båda grabbarna såg skamsna ut men om jag inte inbillade mig det var de faktiskt också lite imponerade! Här kom en vuxen som visste vad de höll på med och tog det på lika stort allvar som de själva gjorde. De förväntade sig inte det och det är just det som är problemet!
​

När vuxenvärlden behandlar den digitala arenan som en plats man inte riktigt vill, orkar eller "kan" träda in i blir den just den vuxenfria plats som inte riktigt följer samma regler som resten av världen. Då blir det inte riktigt lika farligt att skicka ett hat-sms som det är att säga någon elakt till någon. Det digitala livet blir ett parallell-liv där vuenvärlden håller sig på behagligt avstånd och den elakaste tyvärr ofta vinner.
​

Det är just det som gör att det kan bli så tråkigt! Vi vuxna som omger barnen måste börja bli bättre på att träda in, att ta plats, att sätta oss in i barnens spel och interaktioner. Det blir bara tårar annars. Och tårarna är lika verkliga även om det "bara hände i spelet"!

När jag tittar på lärar-saker på Pinterest kommer det ibland upp olika mallar som olika lärare gjort. De är ofta snygga och praktiska, men tyvärr är de sällan gratis. Eftersom jag inte brukar betala för material som jag ger till mina elever får jag därför nöja mig med att titta och inspireras.

Nu har jag skapat tre olika mallar som jag använder för att träna språk och jag vill dela med mig av dem. Jag har gjort dem i Google Dokument och du kan enkelt kopiera dem till din egen Google Drive och arbeta med dem som du vill.

Den första mallen är för att träna oregelbundna verb. Ändra bara de ord som redan är ifyllda så att eleven kan träna de ord som du vill. Den andra mallen är en lucktext och den fungerar bra i vilket ämne som helst där man vill att eleven ska träna på ord och begrepp. Den tredje mallen är för att träna på att skriva ett brev till en kompis på sitt andraspråk.

Alla mallarna är ifyllningsbara direkt på skärmen så de kan enkelt mejlas till eleverna eller delas i Google Classroom. Sedan kan eleverna träna och man rättar tillsammans.

Om man tycker att sidhuvudet och sidfoten är lite för barnsliga är det bara att markera dem och trycka på "delete" så får man lite vuxnare mallar!

​
Klicka på knappen nedan för att komma till min mapp på Google Drive. Där kan du se dokumenten och för att lägga dem i din egen mapp behöver du bara högerklicka på dem och välja "kopiera" så att du får egna kopior på din Google Drive.

För att förstå vad en QR-kod är kan man tänka på det som kallas för blindskrift eller punktskrift. Istället för bokstäver är det små, små prickar som markerar tecknen. Tillsammans kan de bilda en mening med text. Ofta är det en länk till något som finns i QR-koderna, men rent tekniskt skulle det lika gärna kunna vara ett meddelande där någon bara skrivit ”Hej” Kommer hem klockan 5”. Man skulle nästan kunna säga att qr-kodernas prickar är som ett eget språk som är skapat för att få plats med långa meningar på en liten yta.
Det krävs två saker för att QR-koder ska kunna fungera. Det första är att den som vill skapa dem behöver en tjänst som omvandlar text till en QR-kod. Det andra är att den som vill titta på dem har en app som kan omvandla tillbaka dem till text igen. Själv använder jag alltid ”QR-kod Monkey” för att skapa QR-koder och ”QR-kodläsare” för att läsa dem i mobilen.
​

Det finns flera tjänster på internet som erbjuder gratis QR-koder och det är ingen jättestor skillnad på dem, men jag har kommit att fastna för en som heter "QR-code Monkey". Det jag gillar är att det är lätt att göra snygga QR-koder och inte bara fula svarta.
Du hittar QR-code Monkey här!

Överst bland raderna ser du en där det står "enter ulr". Det där med "url" är bara ett snyggare ord för "länk" så det är din länk som du ska klistra in där. När det är klart kan du fortsätta och klicka på de andra menyerna om du vill för att välja färg och form på din kod. Du kan till och med ladda upp en liten bild som ska vara i mitten på koden. Tänk bara på att välja en form på koden som inte har prickar i mitten så att ingen viktig information (inga viktiga bokstäver!) blir dolda av din snygga bild! QR-code Monkey har också många bilder som du kan välja direkt, till exempel en Facebook-logga om din länk ska gå till en Facebook-grupp! När du är klar med färgval och form klickar på du "create QR-kod" och sedan ser du hur den dyker upp till höger. Tryck på "download png" för att ta ner till till din dator.

När du får ner din QR-kod kommer den i ett format som heter png och det kan de flesta andra program läsa utan problem! Det gör att du kan klistra in din kod i till exempel ett Word-dokument och behandla den som vilken bild som helst. Tänk bara på att aldrig ändra proportionerna på bilden! Du kan göra den större eller mindre utan problem, men du får inte råka göra den mer långsmal för då går den inte att läsa längre sedan. Exakt hur liten du kan göra din bild beror mest på hur du sedan hade tänkt att den ska skrivas ut. En vanlig hemmaskrivare är inte tillräckligt exakt för att kunna skriva riktigt hur små prickar som helst, men ett tryckeri har bättre utrustning och klarar mindre format. Jag brukar ha som riktmärke att inte göra koderna mindre än 10*10 cm. Vid den storleken är de små koderna snygga och det brukar aldrig vara några problem för någon att läsa dem.

För att läsa en QR-kod behöver man en app i telefonen som kan avkoda alla de olika prickarna och göra begriplig text av dem. Jag använder en app som heter "qr-kodläsare". Den fungerar bra och är gratis!

När man ska läsa koden öppnar man bara appen och håller telefonen framför qr-koden. Du ska inte trycka på något! Telefonen kommer nu att ägna ett par sekunder åt att hitta rätt skärpa och sedan kommer den att visa att det var en länk som gömde sig i bilden. Man får du frågan om man vill öppna länken och det vill man ju!

En fördel med den här appen är att längst upp finns en flik som heter "historik" och där kan man gå tillbaka till sådant man skannat tidigare och öppna det igen! Det blir so automatiska bokmärken.

Lycka till med ditt skapande av snygga QR-koder!

Jag har jobbat flera år med sfi och nu har jag äntligen hittat ett bra sätt att samla och sortera mitt material! Tidigare låg alltid papper och häften halvbra sorterade i olika lådor och på datorn fanns en del dokument, en del länkar och lite bokmärken till spridda saker.

Sedan fick jag tipset att använda Wakelet för att sortera allt och sedan kunna hitta det på ett enkelt sätt och det tog inte så lång tid att samla ihop mitt material. Sedan tänkte jag vidare att det finns ingen anledning till att materialet bara ska ligga hos mig! Det finns säkert kollegor ute i landet som kan ha nytta en en del av det. Det är det jag gillar med det digitala. Man samlar och delar det man gillar. Tycker andra inte om det är det bara att de går vidare. Man tar det man vill ha och lämnar det som inte passar.

Jag har samlat materialet för B-kurs på den här sidan. Man kan trycka på den lilla pilen över varje samling för att se mer. Klicka på bilden för att ta det du vill ha!