​Nearpod är ett verktyg där man kan skapa interaktiva ”Powerpoints” med kontrollfrågor eller kollaboration. För att göra det riktigt enkelt kan man ladda upp Powerpoints som man har liggande istället för att skapa nytt material från scratch. Som många andra digitala verktyg finns det en gratisversion och en betalversion, men redan i gratisversionen kan man göra kontrollfrågor (quiz), post-it lappar och tävlingar. Nackdelen med att använda de post-it lappar som finns i Nearpod är att de inte kan användas igen sedan så att eleverna kan göra ändringar eller arbeta vidare med det som samlades in. Därför tycker jag att det är bättre att använda två verktyg, så svårt är det inte att växla mellan dem under lektionen.
Det finns fler verktyg med liknande funktioner som de Nearpod erbjuder, till exempel Mentimeter och numera även Kahoot, men jag föredrar Nearpod eftersom det går att ladda upp alla ens gamla Powerpoint-prestentationer och sedan bara ”hotta upp” dem lite.

​När vi har ett gäng adjektiv samlade får eleverna gå tillbaka till Nearpod och vi talar nu om adjektivets böjning. En god apelsin, men ett gott äpple och många goda äpplen. När genomgången är klar får de går tillbaka till sina ord och göra meningar istället. Här kan man behöva lägga lite tid på att hjälpa eleverna och prata om och rätta de meningar som blev fel. Eftersom kollaborationen är anonym behöver ingen känna sig utpekad.
​
​​När vi har kommit så här långt gör vi samma sak igen med två andra utskurna delar av en stor bild. Först kommer en del där man ser en man och sedan en del med många människor. Eleverna får jobba med att hitta ord och göra meningar. De får också rätta varandras meningar så allt blir rätt. Slutligen får eleverna höra en ljudfil med sorl och trafikljud från en gata. Det är inte lätt att beskriva ljuden i ord, men här kan man som lärare träda in lite mer och beskriva enstaka ljud som hörs. En bil som tutar eller klirret från pengar.

Att göra en Kahoot brukar vara omåttligt uppskattat och det går att använda det till mer än ren frågesport. Det senaste jag testade var att göra en hörövning med hjälp av Kahoot. Det funkade bra! Eleverna tyckte att det var kul, men en annan fördel är att jag som lärare får deras resultat i en tuff lista efteråt!

För ett tag sedan låg jag på sängen och sökte med Siri när jag plötsligt fick en idé. När nu taligenkänningen på svenska börjar bli så bra, varför inte låta eleverna träna sitt uttal med hjälp av speech-to-text? Jag letade upp ett gratis tillägg till Chrome som fungerade riktigt bra. SpeechTexter är ett enkelt tillägg som inte kräver en massa avancerad installation. Man bara plussar på den och sedan kan man börja använda den.

Det är viktigt att veta att SpeechTexter känner igen det talade språket och olika svenska ord. Den kan inte förstå olika ljud separat och skriva dem om dessa inte bildar ett annat ord. Det är just den här detaljen som gör den så utmärkt för uttalsträning! Om eleven uttalar till exempel ordet "kanske" bokstavligt med s och k istället för ett sch-ljud kommer den bara att stå och snurra och sedan kommer den inte att kunna skriva något. Något sådant ord har vi ju inte! Om eleven däremot gör fel på någon enstaka vokal kommer programmet ändå att kunna känna igen vilket ord eleven menade. (precis som en människa skulle ha gjort). SpeechTexter är baserat på tusentals inspelningar av olika uttal och den kan förstå ganska väl, men inte hur fel som helst!

När jag gjorde övningen med eleverna fick de ett papper med en dialog som vi först tränade flera gånger "som vanligt" i klassrummet och de fick läsa högt och mot varandra. Dialogen hämtade jag från "Mot Målet" från Folkuniversitetet. Det är en serie läroböcker som är baserade på dialoger och det talade språket och vi jobbar mycket med dem i klassen. Vi tränade hur orden och fraserna faktiskt låter med ljud och reduceringar.

När eleverna började kunna läsa dialogen skapligt var det dags för skarpt läge! Jag hade lagt en länk till SpeechTexter på deras hemsida och de fick använda en enhet på två personer. När de startade tjänsten var den först inställd på engelska, men jag gick runt och ändrade (det verkar man bara behöva göra första gången). Sedan fick de börja läsa och se till att texten på skärmen blev identisk med den i på pappret! Ibland blev "gör" "går" och andra småfel, men överlag gick det över förväntan! Eleverna tyckte att det var kul och det bästa av allt var att det var så roligt att se hur flera av de nyaste lyftes flera meter när SpeechTexter faktiskt förstod vad de sa! Rätt ord radas upp på skärmen och det blev ett lyft. När något enstaka ord blev fel hjälpte jag dem att radera bara det (man kan arbeta med texten med tangentbordet!) och sedan fick de säga igen tills det blev rätt. När hela texten var rätt fick de klicka på den lilla röda pilen längst ner, välja "share to e-mail" och sedan skicka den perfekta texten till sin lärare! ​

Min tanke är att det här verktyget går att använda till mycket! De kan läsa in veckans kapitel (varje dag!), träna på presentationer eller vad som helst. Problemet förut var att om eleverna spelar in hemma så tar det lång tid för läraren att lyssna igenom allt, men på det här sättet går det snabbt och lätt! Snacka om att mina elever kommer att få perfekt uttal!

Genrepedagogiken är väldigt uppskattad inom SFI och vi jobbar med olika texttyper på de olika nivåerna, men många lärare tycker att det är krångligt att göra det hela mer autentiskt och verklighetsförankrat. Dessutom ska vi som lärare lyckas få in det här med digital kompetens i planeringen och det kan bli övermäktigt. Lugn! Under åren har jag samlat på mig flera tips från mig eller andra om hur man kan jobba digitalt och autentiskt med olika texttyper så att det blir roligare och känna lite mer "på riktigt".

Beskrivande text:
​Internet är fullt av olika beskrivningar och det finns alltid plats för mer. En rolig övning som eleverna kan få göra är att beskriva en plats som de besökt. Det kan vara en plats från hemlandet eller den nya staden de bor i här i Sverige. Vi jobbar fram texterna i klassrummet, kanske enligt cirkelmodellen. När den sista, enskilda texten är rättad får eleverna gå till Tripadvisor och skriva in den perfekt så att andra kan lära sig om platsen. På det här sättet får eleverna lära sig att använda information om olika platser, men också kunskaper i hur användarrecensioner kommer till och då har de också lättare att sedan värdera den typen av information för vad den är. Rent praktiskt är det bra att skaffa ett lärarkonto till Tripadvisor som eleverna får lösenordet till och kan lägga upp sina texter på. På det sättet sprids inte deras personuppgifter och dessutom kan läraren enkelt se att alla gjort uppgiften och vad de skrev.  #2b4dd2
Länk: Tripadvisor

Presentation (Redogörande text)
Det bästa tycker jag är att låta eleverna skriva presentationer som läggs på en gemensam plats så snart som möjligt. Då kan alla elever läsa om alla andra och man får en samhörighet. Eftersom de här texterna innehåller personuppgifter tycker jag att det är bäst att de lägger dem i ett gemensamt dokument på Google Drive. På det sättet kommer uppgifterna inte ut till andra. Samtidigt ger det digital kompetens då eleverna får jobba med att arbeta kollaborativt med gemensamma dokument.

​Instruerande text (läsa)
På B-kursen får man börja så smått med att bekanta sig med instruerande texter och i mitt klassrum jobbar vi ofta med vägbeskrivningar. Det är enkelt, vardagligt och det är viktigt att kunna, dessutom igång det i så gott som alla kursböcker för B-kurs.
För att göra det hela lite mer digitalt kan man jobba med att låta eleverna följa instruktioner på Eniro i gatuvy. Först tränar vi ord och begrepp för plats och riktning i klassrummet ("som vanligt") och sedan får eleverna ge sig på tipspromenad ut med datorer (hade man haft VR-hjälmar här hade man nått en så sanslöst mycket coolare nivå, men det är väl ingen som har. . .).
Tänk bara på att det inte går att göra det nog lätt! På B-nivå är min erfarenhet att det är bäst om eleverna går längs en och samma gata och får frågor om vad de ser runt sig. "Vilken affär är mitt emot Ica?" eller "Vad ser du till höger om parken du ser" och liknande. Den digitala kompetensen eleverna får till sig är att de lär sig använda (digitala) kartor och att de kan se hur de ska ta sig till olika platser och samtidigt hur man slår upp en adress på internet.
Länk: Min digitala tipspromenad i Norrköping (OBS! Lite för svår för B-kurs)
Länk: Eniro
​

Argumenterande text
​Den bästa plattformen för att föra ut argumenterande texter är via något forum på internet. Det finns många att välja på, men till exempel Familjeliv tillåter att man skriver inlägg som gäst och det finns kategorier för allt. Det bästa är om eleverna först får komma på ett ämne som engagerar dem. Det kan vara bostadssituationen, utbildningssystemet eller att det bör vara lättare att få jobb i Sverige. Sedan jobbar vi fram enskilda texter i klassrummet som eleverna slutligen får skriva in på ett forum. Det är enklast om de inte skapar konton och loggar in eftersom man då måste ta ställning till frågan om personuppgifter. Det riktigt roliga är om eleverna sedan får riktiga kommentarer på det de skriver! Då får de jobba med att svara tillbaka och kanske ibland att de får se vilka motargument som kommer. Det gör att man får lära sig ännu mer om hur man skulle ha lagt upp det från början.
Den digitala kompetens som eleverna utvecklar är att de lär sig att ta del av samhällsdebatten på ett praktiskt sätt och att de lär sig om svenska forum och hur man använder dem.